Så var det att leva under kriget i Sverige

11 september, 2015
Av

Andra världskriget, en av de värsta sakerna som mänsklighetens utsatt sig själv för. En konflikt som skördade över 60 miljoner liv, la hela städet i ruiner och torterade tusentals människor. Även om kriget inte höll på i precis vart enda land så lämnade det djupa sår i hela världen, ett av ställen är här hos oss i Sverige. Även om Stockholm aldrig bombades eller Svenska judar aldrig blev satta i koncentrationsläger så påverkades människorna som levde i Sverige under krigstiderna. Jag frågade Barbro 83 om hon kunde tänka sig att ställa upp på en intervju och till min glädje så svarade hon ja. Hon var bara sju år när kriget bröt ut år 1939 men trotts detta så minns hon en hel del när jag träffade henne. Det första jag frågade om handlade mat, gick man omkring hungrig i Sverige på 1930-1950 talet. Som svar på frågan så sa Barbro nej, det fanns gott om mat i byn där hon bodde och man var aldrig hungrig för att det inte fanns råvaror. Dock så var det omöjligt att få tag i t.e.x bananer eller apelsiner, man åt nästa bara äpplen och päron som frukt. Sen fanns ju ransoneringen. För att köpa kaffe, socker och mjöl bland annat så krävdes ett visst antal kuponger. Barbro berättade att hennes egna föräldrar spädde ut sitt kaffe med en ersättning som kallades mabou för att det skulle räcka längre. Efter detta så frågade jag om rädsla att kriget skulle brytas ut i Sverige också och Barbro sa då att hon själv aldrig upplevde att nån var speciellt rädd.

”Vi förstod alla att läget var allvarligt av det vi hade hörde på radion och läst i tidningarna och vi blev ju lite oroliga speciellt när männen i Sverige kallades in och Finland anfölls. Jag minns det som igår när de ockuperades, jag satt i 2köksfönstret i min norrbottengård då jag såg att kvinnor och barn och faktiskt några kor tågade på landsvägen. Då ropade jag till mamma och undrade varför så mycket människor var ute och promenerade och då svarade hon att nu kom de från Haparanda som skulle bo hos farbror Johannes. De var så vi byar hjälpte till under kriget, vi tog emot så många vi kunde som flydde från kriget. Du ska tro hur nyfikna jag och mina vänner blev när en massa fosterbarn kom och vi stod ofta utan för farbror Johannes gård och tittade på de små pojkarna och flickorna som lekte i hans trädgård. Men Johannes hade satt upp ett nätstängsel så inga skulle komma in så vi var aldrig själva med och lekte. Men vi köpte godis till barnen och stoppade i de genom näthålen. Jag har väldigt starka minnen av människorna som bodde hos Johannes, speciellt en pojke som hette Onny”.

Det var så Barbro berättade det hela . Jag undrade då om man förberedde sig för att kriget skulle komma och då fick jag till svar att det ofta var övningar i skolan att ta sig tills skyddsrum och även olika flyglarms övningar.

3”Sen var ju mörkläggningsgardiner. De fick inte lysa någonstans på natten i huset, vi la alltid i mörkret och lyssnade på radio upplysningar och de började alltid sina sändningar med att en man sa Stockholm mottala. Vi trodde att vi visste mycket om kriget, men det först när de vitabussarna kom som vi fick klart för oss vilka hemska saker folk upplevt i koncentrationslägren”.

”Fanns det mycket nazister i Sverige då?” frågade jag sedan och Barbro förklarade att det säkert fanns i hennes by men att de mesta var emot Hitlers idéer och ville att det skulle bli fred. Efter detta så berättade Barbro 4faktiskt om hur hon fick veta att kriget tog slut.

”Det var den 8 Maj 1945 och jag hade precis kommit hem efterskolan då jag såg höggravida Tant Anna komma springande över våran trädgård. Hon ropade om min mamma var hemma och jag svarade att hon var inne i huset. Då skrek hon så det ekade i hela vår byn något jag aldrig kommer glömma. Det är fred Barbro, kriget är slut. Senare på dagen så firade hela staden, det är ett väldigt fint minne som står nära mitt hjärta”.

56”Hur känns det för er som levde under kriget att se bilder från flykting katastrofen som pågår just nu” undrade jag då och Barbro svarade.

”Inga borde behöva uppleva krig, speciellt inte barn. Tyvärr så behöver folk en idag fly från sina land och de bästa vi kan göra är att hjälpa till. Alla borde göra så mycket de kan, både som land att ta emot flyktingar och som individ och bidra med pengar och mat och kläder”. Barbro har rätt om detta enligt mig till 100%, flyktingar behöver våran hjälp nu. Skänk några kronor till hjälporganisationer så som röda korset till människor som flyr för sina liv, de behöver som sagt all hjälp de kan få.

Som avslut på denna intervjun så frågade jag vad det viktigaste Babro hade fått med sig av kriget och om hon själv tror att vi kommer behöva uppleva ett igen

”Det viktigaste jag tog med mig från kriget var minnet av barnen som levde innanför stängelserna på Farbror Johannes gård. Att en del ut av dem var lämnade där utan sina föräldrar berörde och berör mig mycket. Krig för alltid med sig förluster. Även om det kan se mörkt ut ibland så tror jag ändå på de goda krafterna och jag hoppas att världen aldrig kommer behöva uppleva krig igen.”

Till minnen av alla 60 miljoner människor som förlorade sina liv i andra världskriget.

Kommentarer:

  1. Erika - 29 september, 2015 22:23

    Jättebra och intressant artikel! Jag gillar parallellerna till dagens flyktingsituation. :)

  2. Elsa - 21 oktober, 2015 08:18

    Tack Erika!!!

  3. Magnus - 25 november, 2015 14:14

    Intressant om andra världskriget, spännande att få höra direkt från någon som upplevt alla umbäranden. Undrar varför farbror Johannes satt upp stängsel?

    En liten detalj, 1944 den 22 feb bombade Sovjetunionen Stockholn. Någon bomb föll ner i södermalm, nio bomber föll runt Järlasjön och ett trettiotal i skärgården. Ingen dog dock.