Veckans krönika: En dag ska mina pattar få fladdra i sommarbrisen

27 februari, 2015
Av

Jesus, Helen!Finns det något värre än de åtskilliga gånger jag lagt mig till rätta på handduken med boken i hand, och upptäcker hur min bikini frenetiskt skaver mot den urtvättade handduken mellan mina bröst? Ja, det finns det. Och det är att jag inte kan göra mycket åt saken. Att rätt och slätt låta pattarna hänga fria skulle de flesta inte ens överväga, inte heller jag.

Det är väl konstigt egentligen. Männen, de med mest makt i vårt samhälle, som säger sig ta ansvar och agera moget, dumförklarar i många fall sig själva genom att beskriva hur de inte kan ta ansvar ens för sina egna handlingar. Att det är det inre brunstiga vilddjuret som kommer fram och vill stormrunka så fort det ser ett par bröst. Och det ska jag ta ansvar för och rätta mig efter, inte fresta dem till kriminella handlingar, liksom.
Jag tror däremot att män är, precis som de flesta andra, fullt kapabla att agera normalt i offentligheten. Det blir så absurt.

För det första är bröst inte ett könsorgan. Därmed ska jag inte tvingas täcka dem när jag badar eller solar. Precis som mina penisbärande vänner slipper med sina bröst. För det andra kan jag tycka att mäns magar, öron och rumpa är oerhört attraktiva. Men jag får helt enkelt hålla fingrarna i styr, det är ju rätt skönt att slippa bli antastad när man badar. Inte heller finns det någon forskning som visar på att bröst sänder ut biologiskt sexuella signaler, även om bröstfetisch må vara väldigt vanligt.
Och visst ser vi olika ut, om inte ännu mer olika inom könen. Men vad spelar det för roll? Genomsnittsmannen och genomsnittskvinnan är fysiskt ganska olika varandra, ska den ena då inte ha rätt att existera? I själva verket handlar det inte om att ”kvinnors” bröst är större än ”mäns”, utan om att vi sexualiserat brösten hos den som har en vagina. Skulle en heterosexuell man tycka att en annan uppumpad mans ”man boobs” var sexiga? Antagligen inte. Inpräntat i våra hjärnor finns alltså att kvinnobröst* är erotiska kroppsdelar män ska slippa se offentligt, men ha rätten till i sovrummet.

Men det finns en sak som gör mig ännu mer ledsen. Bikiniöverdelar för femåringar. Är det någonting som så tydligt visar hur kvinnobröst är sexualiserade oavsett storlek så är det just det. På barn som fötts med snippa börjar brösten växa i tioårsåldern. Inte badade jag topless fram tills dess. Hade dessa barn själva fått välja, oberoende av samhällets könsnormer, är jag helt säker på att de inte velat att ha ytterligare ett åtsmitande plagg på sig när de badar. Inte heller hade så många vuxna gjort det (undantaget är de vars bröst gör ont utan stöd).

Men om våra bröst nu aldrig får synas i offentligheten, hur kommer det sig att vi ser dem hela tiden? Runt omkring dig finns oändligt med bröst. På tunnelbanan skyltar klädreklamen där de retuscherade och sexualiserade brösten pockar på uppmärksamhet. Och hur en porrstjärnas fasta meloner ser ut vet de flesta. Men när en nybliven förälder vill amma sitt barn på ett fik får hen höra hur äckligt och förargelseväckande hens beteende är. Det har inget att göra med bröstvårtan som ibland kan kika fram och vädra luft. Det handlar om makt och frihet.

Vi vrider om scenariot. En kvinna äter lunch på ett café ovetandes om att halva hennes bröst hoppat ur tröjan. Hur många människor skulle då berätta för henne hur oacceptabelt hennes agerande är?
Istället skulle nog folk kika lite extra mellan tuggorna, busigt stolta över vad de fått se. Dessa män vill bara se bröst när det passar dem, och då i sexuellt syfte. Inte heller ska kvinnan vara medveten om sin kropp eller vilja visa den (undantaget porrfilmer, där inte heller kvinnorna alltid är med på noterna). Men för mig finns brösten alltid där. Det enda många av oss vill är att slippa bekymra oss för en bikiniöverdel som skaver och ger en ojämn solbränna. (Även om andra förstår att det också ligger en djupare, patriarkal grund till detta och passar på att tänja på gränserna. Win-win för mig).

Men det är inte bara män som säger nej till bröstbefrielsen, det finns många kvinnor som aldrig skulle blotta sina tuttar. Och som absolut inte ska behöva det heller. Syftet med alltihop är rätten att klä sig som man vill. Problemet uppstår snarare när dessa personer vill hindra mig (och alla andra) från att visa mina bröst i högst osexuellt syfte. Jag har hört argument som: ”Jag tycker att bröst är något intimt och som man delar med sin partner, därför ska man (läs: du) inte få sola topless”. Vänj dig, säger jag bara.

Ett argument mot topless-solande är att ”vi gjort så i alla tider”. Det är precis där problemet ligger. I århundraden har män bestämt huruvida kvinnor ska få leva, utbilda och klä sig som de vill. Och tack vare dessa, till synes bisarra, idéer om genus och jämställdhet har vi kommit dit vi är idag. På 1800-talet ansågs en gift kvinna inte ärbar om hon inte bar huckle, det vill säga huvudduk.

Näst på tur står bikiniöverdelen.

*I dessa fall menas brösten hos den som har vagina (Alla kvinnor har inte vagina och alla män har inte penis. Vissa kvinnor har penis, och så vidare).

Kommentarer:

  1. Klara Meurk - 28 februari, 2015 18:46

    Två fettklumpar med bröstkörtlar, med funktionen att kunna amma en bebis. Att vi ”gjort så i alla tider” är ett fruktansvärt dåligt argument. Inte stannar alla svenska kvinnor hemma och tar hand om huset och lagar mat medan maken är ute och arbetar numera, trots att det var så det var under en lång tid. Nu är det 2015, och utvecklingen går framåt. Jättebra krönika!

    • Erika - 1 mars, 2015 22:14

      Kunde inte instämma mer, tack så mycket!

  2. Alexandra - 28 februari, 2015 22:35

    Bra krönika!! Bröst ses som en ”kvinnlig” kroppsdel, vilket problematiserar ofta transpersoners liv då deras bröst ”könar” en, då bröst = kvinna i mångas ögon, vilket är helt fel och mycket transfobiskt.
    Som skrivet tidigare bra krönika och mycket bra ämne! Heja Erika!

    • Erika - 1 mars, 2015 22:16

      Ja verkligen, Alexandra. Tack så mycket!

  3. Sofia - 2 mars, 2015 15:50

    You go girl!
    Jättebra Erika, sjukt stolt över dig :D

  4. Nina - 12 mars, 2015 22:21

    När jag var i din ålder (slutet av 80-talet) solade de flesta tjejer top less och inte så många brydde sig. Men prydheten verkar ha exploderat, och många vill inte längre duscha gemensamt i gympahallar och badhus (och då menar jag inte blandade omklädningsrum, utan uppdelat dam och herr). Det är synd och trist tycker jag. Att en ska behöva vara så kroppsmedveten hela tiden. Jag tycker som du: släpp kroppen fri och var lite gladare:)

    Nina, 44 år