De borgliga partierna krackelerar i kanterna

31 januari, 2015
Av

Utveckling är nödvändigt för ett parti, samtidigt som ideologi är viktigt. Vi har sett en vändning inom Kristdemokraterna med främlingsfientliga förslag som flörtar med SD. Vi ser hur sprickorna inom Folkpartiet visas när främlingsfientliga förslag tas upp där. Vilket Sverige är vi på väg mot och vart rör sig de borgerliga.

Veckan som varit har nog varit den mest händelserika i politik-Sverige sedan decemberöverenskommelsen. Nyheten om att Göran Hägglund avgår kom för många som en chock. Även Jan Björklund har på senaste tiden kritiserats som partiledare. Många folkpartister vill se hans avgång och låta en ny ta över. Centerpartiet har bytt sin partiledare efter förra valet och Fredrik Reinfeldt aviserade sin avgång på valnatten, nu är han ersatt av Anna Kinberg Batra.

Partier behöver hela tiden en förnyelse för att vara attraktiva för väljare. Men det är en svår balansgång, mellan att endera hålla fast vid sin ideologi och endera förnya sig och locka till sig nya väljare. Men utveckling av politiken är dock ett måste för att inte fastna i samma politik-träsk.

Nu har alla partierna andats ut efter valet och nu har arbetet börjat med en ny politik inför nästa val. Man drar paralleller med eftervalsanalysen och ser vad väljarna gillade och vad som gick tokigt. För vissa partier blir analysen lite slående. Att Kristdemokraterna den senaste tiden presenterat tämligen främlingsfientliga förslag och nu senast också Folkpartiet med krav på invandrare att kunna svenska för att få bli medborgare. De partierna har analyserat att SD fick stort förtroende i valet och därför dansar efter deras pipa.

Sedan visas sprickorna i partiet. Folkpartisterna vill inte alls ha krav på svenskakunskaper. Ledande folkpartister (läs: Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström och Linda Nordlund) har gått emot detta förslaget och säger att Jan Björklund och FP:s partistyrelse har gått bakom ryggen på dem.

Detta är problemet med de borgerliga partierna just nu. För många åsikter som vill spreta år olika håll. Ska vi vända oss mot SD för att få fler röster eller ska vi säga ifrån? På den rödgröna sidan står partierna fast att inte vika efter SD:s storlek men de borgerliga vacklar. Detta visar sprickorna inom partierna och kan bli deras egen död. Genom att grunda sin politik i ett väl förankrat parti eller idéprogram är viktigt för partiets välbefinnande. När åsikterna ändå går isär vinner inte partiet på att ha olika tomtar som skriker ut sina egna åsikter i massmedia. Det är självdödande.

Göran Hägglunds avgång ger Krisdemokraterna en chans att tänka igenom politiken till nästa val och välja en ny inriktning. Nu ställer jag med många oss frågan om Folkpartiet är redo att göra samma sak genom att byta ut partiledaren och starta en process för en ny politik. Då vill vi också se deras riktiga ansiket, är de främlingsfientliga eller ej?

 

Kommentarer:

  1. Inez - 31 januari, 2015 11:58

    Bra skrivet! Håller helt med.