Mer än en vän

5 december, 2014
Av

Samma sak, idag igen.

Josefine och Erik, som sitter på min säng och kysser varandra. Som om jag inte vore där. Jag pillar på min fläta och iaktar dem. Jag är avundsjuk. Jag ser på Erik, ser in i hans grönbruna ögon som bara är fästa på Josefine. Jag känner svartsjuka när jag ser det, ser deras läppar mötas, deras kroppar slingra sig runt varandra. Det kniper i magen. Det är obehagligt, nedbrytande och får mig att vilja spy. Jag har hört att kärleken gör ont.

Det pratas så mycket om killar, särskilt i tjejernas omklädningsrum. Alla frågar vilken kille man tycker är sötast, vem man gillar. Som om det vore en självklarhet att man faktiskt gillar en kille. Förra året, i sjuan, blev nästan hälften av alla tjejer ihop med killar i klassen. I den åldern tror man nog att det viktigaste som finns är att ha en pojkvän. Fast det är det inte.
Alla par gjorde slut sen. Det är bara Magnus och Vera som fortfarande är ihop, vad jag har hört. De har bara ett sådant omoget sms-förhållande. Jag hör dem aldrig prata med varandra.

Folk säger att kärleken är underbar. Underbar. Visst. Men kärleken är inte som i filmer, inte för mig. Kärleken svider, dag och natt. Min förälskelse är något bland det värsta som har hänt mig.

Att se Erik kyssa min bästa vän är som att någon sticker en kniv i min mage och drar ut den igen. Och sticker mig igen.

Jag vill vara där, omfamnad, älskad.

Men jag vet att det att det aldrig kommer att hända.

Jag kommer aldrig vara mer än en vän för henne.

Kommentarer:

  1. Inez - 5 december, 2014 18:48

    Jättefin!!!

  2. Erika - 3 januari, 2015 17:12

    Kort och koncist, riktigt fint!