Valet 2014: Sagan om ett parti, Miljöpartiet de gröna

11 september, 2014
Av

Nu kommer den tredje delen av sagan om partierna. Denna gång är det Miljöpartiets tur. Sista delen innehåller Sverigedemokraterna.

DEL 3 AV 4: MILJÖPARTIET DE GRÖNA

Miljöpartiet kom in i Riksdagen 1988, 1991 åkte de ut igen, och kom in igen 1994.  Stödet har sedan dess stadigt ökat. Miljöpartiet har inte bara en partiledare som de andra partierna har, Miljöpartiet har två språkrör, en man och en kvinna. Idén med språkrör är en av de sakerna som flest gillar med Miljöpartiet.

Det finns ett växande miljöintresse i samhället, fler och fler har förstått att växthuseffekten är allvarlig och att vi måste stoppa den, och det har Miljöpartiet dragit nytta av. Miljöpartiet har idag drygt 7% av platserna i Riksdagen. Enligt opinionen ligger Miljöpartiet över resultatet från förra val, på omkring 10-11%. Miljöpartiet har den senaste tiden vidgat sina profilfrågor och ger sig in i den stora skoldebatten, bland annat genom att det ena språkröret Gustav Fridolin är lärare. Just att ta in skolfrågan kan ha varit ett triumfkort för MP.

Även i andra mätningar har Miljöpartiet medvind. Båda språkrören är populära, Gustav är mest populär, och han tidigare varit i nivåer med statsminister Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M). Miljöpartiet är också det parti som har störst förtroende för sitt profilfråga. Miljöpartiet är det största partiet hos unga, och man är också ett av det största när svenskarna skulle välja sitt andrahandsalternativ.

Miljöpartiet har dock inte problem. Eftersom Feministiskt initiativ, Fi,  gick så bra i EU-valet riskerar MP-väljare att gå till Fi. Feministfrågan är viktig för många MP-väljare, och Fi är ett enfrågeparti som bara driver feminist-frågorna. Miljöpartiet har därför närmast desperat lyft feminist-frågan som en av deras profilfrågor inför höstens riksdagsval. Allt för att folk ska inse att Miljöpartiet är Fi + miljö.

Miljöpartiet har också problem med deras plats i den politiska arenan. Många uppfattar Miljöpartiet som ett parti på vänster-sidan i den klassiska höger-vänster skalan. Miljöpartiet har dock inte samma uppfattning. Man definierar sig själv som att stå utanför höger-vänster, och istället är den nya tredje kraften.

Miljöpartiet har visat prov på att samarbeta med andra än (S) och (V). Miljöpartiet slöt en migrationsöverenskommelse med Allianspartierna (Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet) för några år sedan. Det var dock endast för att utesluta att Sverigedemokraterna fick inflytande över migrationsfrågorna (migration handlar om flyktingar och invandrare som kommer till Sverige). Miljöpartiet riskerar att “sugas upp” av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, om (S) och (V) yttligare profilerar sig med miljöfrågan.  Eftersom de tycker likadant i de flesta frågor kan väljarna fly från Miljöpartiet.

I vårens EU-val lyckades Miljöpartiet nå nya höjder. Man lyckades knipa åt sig 15 %, och fick in 4 ledamöter i EU-parlamentet. Man var näst största parti, efter man gick om Moderaterna, man var största partiet i åldersgruppen 18-50. Man var också största partiet i Stockholms län.  Endast en gång tidigare har Miljöpartiet fått större stöd, i EU-valet 1995. Då fick partiet 17%.

Anledningarna till att Miljöpartiet gick så bra i EU-valet kan bero på att miljöfrågan var den viktigaste frågan för svenska folket. En annan anledning till framgångarna var att de andra partierna hade budskapet “ja till EU” eller “nej till Euron”, “Fler i arbete”. Det var inte detta valet handlade om, Miljöpartiet lyfte också fram vad man ville göra i EU-parlamentet.

Miljöpartiets flaggskepp Isabella Lövin (som sitter sin andra period i EU-parlamentet och har under förra perioden fått stort genomslag och lyckats ändra hela EU:s fiskepolitik) och Peter Eriksson (gammalt språkrör för MP och riksdagsledamot, tidigare även ordförande för konstitutionsutskottet, som granskar regeringen) som var toppkandidater var också en nyckel till framgången.

NÄSTA DEL: SVERIGEDEMOKRATERNA

Comments are closed.