Bara en meningslös dröm…

18 juli, 2014
Av

Elin och Linda står hand i hand med varandra, solen lyser och man hör hur vattnet skvalpar för siktigt mot klippan. Elin drar försiktigt sina fingrar genom Lindas fina blonda hår. Deras blickar är fästa vid varandra, det ser ut som dom aldrig kommer släpa varandra och att det kommer vara dom tills döden skiljer de åt.

-Jag älskar dig Elin. Viskar Linda försiktigt.

- Jag älskar dig med. Svarar Elin med ett leende.

Där på en fin liten klippa i Älvsjö står två tjejer och håller i varandras händer, dom lutar sig mot varandra och kysser varandra mjukt.

Elin vaknar med ett ryck. Från ingenstans försvann Lindas mjuka läppar, Elin känner fortfarande smaken men känner inga läppar. Elin tittar sig runt, hon ligger i en sjukhussäng med vita lakan och hon har på sig ett vitt nattlinne.

- Linda… Viskar Elin men får inget svar.

- Herr gud, du är vaken! Hörs en bekant röst.

Elin tittar förväntansfullt åt höger men blir besviken när hon får se sin mamma sittandes på en trästol.

- Var är Linda? Frågar Elin sin mamma hoppfullt.

- Vem är Linda? Svarar hennes mamma som har fått tårar i ögonen.

- Spela inte dum, Linda min flickvän som jag har varit tillsammans med i fyra månader. Ler Elin och tänker tillbaka på den härliga tiden med Linda.

Hon får inget svar av sin mamma, hennes mammas tårar börjar rinna ner för kinderna och hon tar tag i Elins hand.

- Mamma var är Linda? Varför gråter du? Har det hänt henne något?

Snälla säg vad som har hänt henne. Gråter Elin. Hennes mamma svarar inte istället fortsätter hon bara att gråta.

- Mamma! Säg vart Linda är. Vi stod på en klippa, vi sa att vi älskade varandra och så kysste hon mig. Snälla mamma säg vad som har hänt henne. Sa Elin som började bli mer och mer orolig.

- Du känner ingen Linda och har aldrig känt någon Linda. Du har ingen flickvän, du har aldrig haft någon och kommer aldrig ha någon heller. Snyftade Elins mamma.

Elin kunde inte förstå vad hennes mamma pratade om, hur kunde hon inte veta vem Linda var? Hennes Linda som hennes mamma hade älskat och bjudit på middag för bara några dagar sedan. Hennes Linda med det fina blonda håret, hennes Linda med dom underbara blåa ögonen och hennes Linda som alla älskade men ingen älskade henne mer än Elin.

- Du har legat i koma i fyra månader, du försökte hoppa framför ett tåg men hamnade för långt ifrån rälsen. Vi hade bråkat efter du hade berättat att du var lesbisk och så sprang du bara. Jag vill inte höra något mer om Linda, jag vill inte höra något mer om att du är lesbisk för du är inte det eller rättare sagt du får inte vara det för då är

du inte min dotter! Säger Elins mamma som har rest sig från stolen och går runt i det lilla rummet.

- Men jag älskar henne. Snyftar Elin som har blivit otroligt sårad av hennes mammas ord.

- Hörde du inte vad jag sa? Jag vill inte höra något mer om några lesbiska fantasier. Svarar hennes mamma strängt som hon inte har lyssnat på sin dotters ord.

Elin kunde inte höra mer elaka ord från sin mamma. Hon struntade i vad hennes mamma tyckte, hon älskar Linda vad hennes mamma än säger och tycker. Det enda som spelar roll är att Elin måste hitta Linda. Elin reser sig ur sängen, hon känner att hennes ben är ömma och stela. Hon tittar på sin mamma.

- Jag bryr mig inte om vad du tycker, jag älskar Linda och vet att hon älskar mig. Säger Elin innan hon börjar springa.

- Du är bara 16 unga dam, du klara dig inte utan mig så kom tillbaka nu! Hör Elin hennes mamma ropa efter henne.

Elin springer längs den vita sjukhuskorridoren, hon stannar till vid receptionen och där sitter en ung brunhårig tjej.

- Finns det någon Linda Berg här? Frågar Elin andfått kvinnan i receptionen.

- Inte en patient men det finns en läkare som heter så, hon gick för bara några minuter sedan och är säkert i garaget. Men vänta det är du som har legat i koma i fyra månader och du får inte vara uppe och springa. Säger kvinnan strängt.

Elin bryr sig inte utan fortsätter bara att springa, hon fortsätter springa i den vita sjukhuskorridoren och följer skyltarna mot garaget. Hennes andning är tung och hennes blonda hår hänger i ansiktet. Hon kommer ner till ett mörkt garaget fullt med bilar.

- Linda? Ropar Elin andfått.

- Ja, vem är det? Hörs en välbekant röst för Elin.

Elin börjar spinga mot rösten, hon stannar när hon får syn på Linda. Hon är lika vacker som Elin minns henne, hennes blonda hår är uppsatt i en tofs, hennes fina blåa ögon som glittrar och hennes vackra kropp.

- Gud vad jag har längtat, äntligen får jag se dig igen och jag har längtat så mycket. Säger Elin och kramar Linda men får ingen kram tillbaka.

- Vad är det Linda? Kommer du inte ihåg mig? Frågar Elin som har börjat bli nervös.

- Jo juste, du är tjejen som har legat i koma i fyra månader men känner jag dig? Skrattar Linda.

Då förstod Elin att hennes fyra månader med Linda bara var en dröm, allt som sa till varandra var en dröm och alla känslor var en dröm. Hur kunde allt vara så verkligt men ändå var det bara en dröm? En meningslös dröm…

Av: Tova i 7NV1

Comments are closed.