Vi ses, Södertörns friskola!

16 juni, 2013
Av

Och så försvinner det även det lilla K-huset bakom en slöja av löv. Fyra år sedan var det, fyra år sedan jag såg det första gången – och nu lämnar jag skolan som varit min sedan den dagen.

Jag sitter här utan ord, för det finns inget att skriva. Vi grät, kramades och sa tafatta avskedsfraser. Men jag vill inte skriva ett slut, för det här är snarare en början. Gymnasiet börjar, livet fortsätter.

Istället tänkte jag minnas i några minuter innan jag ser framåt igen. Minnas alla mina fina klasskamrater i 9nv1, minnas tryggheten som vår gemenskap gav. Jag tror inte att ni kan förstå hur viktig den var för någon som mig, någon som avskyr att tvingas lita på andra. Men jag litade på er, och kan bara hoppas att jag finner det i gymnasiet också.

Minnas mina fantastiska Nakama (japanskt ord för gruppmedlemmar, ännu starkare är vänskap) i Bladet. Minns hur vi startade tidningen i sexan. Vi var inte särskilt aktiva det året, men i sjuan, när niorna som tidigare höll i allt slutade – då var det vi tre som samlades, Ida, Cecilia och jag.

Vår skara har både växt och krympt, men jag är stolt över att veta att vi har ett gäng av ytterst kapabla sjuor (snart åttor) som kan ta över facklan.

Jag vill också minnas alla mina fina lärare.

Grace, min fantastiska mentor som hängde med hela vägen från sexan och som stöttade oss inför nationella på det bästa tänkbara sätt och såg till att vi fick de bästa möjliga betygen. I will remember and love you forever Grace. Thank you for everything.

Davod, vår profillärare, som alltid höll i roliga lektioner och lärde oss om världen. Jag må ibland ha suckat över att dina lektioner var tråkiga, men det är trots allt nödvändigt att gå igenom grunderna om man ska kunna ge alla elever en bra chans – så som du gjorde.

Magnus, lärare i mina favoritämnen, historia och religion. När resten av skoldagen kändes meningslös såg du till att fylla dina lektioner med spännande kunskap.

Martin, den perfekta svenskaläraren, som antagligen skulle gråta blod om han såg att jag börjat artikeln med ett ”Och”. Jag är avundsjuk på sexorna som kommer att få ha dig i fyra hela år.

Estelle, som trots att hon bara jobbade med oss franskelever några veckor smittade av sig med sin entusiasm och hjälpte oss klara de nationella proven med resultat högt över förväntan.

Även våra lärare i de praktiska ämnena, som jag aldrig mer kommer att ha, kommer jag att minnas. Konstigt nog med glädje, trots att jag var helt värdelös i allt vad slöjd, bild och matlagning heter. Tack Annelie, Anna-Karin och Anders för att ni gjorde era ämnen roliga ändå.

Det är många lärare som jag inte haft som jag ändå vill minnas, till exempel Ulrika, som läste mitt svensknationella och gillade mitt rädda ”världen-perspektiv”, och våra tre makalösa rektorer Gun, Bo och Bogdan, som alltid stöttade bladet och vår klass.

Jag talar om att minnas, men detta är ändå inte ett farväl.

Alla vet att jag är beroende av manga, och just därför tänker jag här citera en av de karaktärer som jag beundrar mest av alla. Han heter Monkey D. Luffy och är mannen som ska bli Piraternas Kung i den obeskrivliga serien One Piece.

I bok 58, kapitel 599 ska han just återförenas med sin besättning och lämna Ormdrottingen Hancock av Amozonlily. Hon ber honom att inte säga Sayonara (Farväl), eftersom att det vore sorgligt, och Luffy svarar med sitt galna skratt att ”Det säger jag aldrig till någon! Jag vill ju träffa er igen! Vi ses!”.

Så därför säger jag inte hejdå till Södertörns friskola, för sannolikheten är att jag kommer att se den igen. Men till dess, See ya! :’3

Kommentarer:

  1. annelie freedman - 16 juni, 2013 12:23

    Tove, vad roligt att läsa. Du skriver fantastiskt bra och vilket fint innehåll man känner en glädje när man läser dina ord.
    Skulle bara vilja dementera det du skriver om dina kunskaper i slöjd.
    Ta hand om kaninen och ha en fin sommar.

    Hälsningar Annelie

  2. Ulrika Hildingsson - 16 juni, 2013 18:05

    Jaså, det var din text med ”rädda världen-perspektiv”. Det borde jag kanske ha kunnat lista ut. Tack för alla fina texter och lycka till med ditt fortsatta skrivande.

    /Ulrika

  3. Gun Lindqvist - 16 juni, 2013 20:21

    Tove, vi kan skatta oss lyckliga att få förmånen att ha en elev i skolan som du. Vilken fin text och vilka fina ord om Södertörn. Det kommer gå så bra för dig i fortsättningen. Kom och hälsa på och berätta!
    /Gun

  4. Erika - 18 juni, 2013 16:45

    VIlken bra liten artikel! Jag kanske inte behöver fasa lika mycket för att gå ut nian… :3

  5. Bogdan Tylmad - 24 juni, 2013 18:52

    Hej Tove,

    När jag läste det du har skrivit så kände jag mig väldigt stolt och
    rörd! (börjar blir gammal) Du beskriver indirekt vad det är som
    kännetecknar en bra lärare (utöver kunskaper inom pedagogik, didaktik
    och metodik), och lyfter tre saker: relation, kontinuitet och konsten
    att skapa frihetskänsla hos elever. Jag kan bara hålla med dig. Kom
    ihåg att du redan behärskar det största vapnet av alla:
    skrivarkonsten. Som du säkert redan vet så kan man använda vapen för
    att försvara sig och andra, eller…erövra!

    /Bogdan