One direction – så bra var de

20 maj, 2013
Av

För tre år sedan sökte du ensam till en talangtävling. Du blev tillsammans med fyra andra personer ihopsatta till ett band, ni spelade in två skivor och blev världskända. Nu är ni ute på världsturné och hinner knappt landa med planet innan konserten är över och ni åker vidare. Det låter som vilken tonårsdröm som helst, men precis så fungerar livet som flickidoler i världens nu populäraste pojkband One direction. Den 8 maj hade det brittisk/irländska One direction sin första konsert i Sverige, då alla Sveriges ”directioners” fanns på plats.

Utanför arenan ringlar köer, säkert 50 meter långa, och 3 meter breda. Trots kön har alla sin egen bestämda plats och förbandet börjar först om en och en halv timme. Efter både väsk- och kroppsvisitering kommer vi in. In i den enorma – och då menar jag enorma – arenan. Nu kan föreställningen äntligen börja, stämningen är på topp och allt snask på plats vi fötterna. Då slås storbildsskärmarna (som också är enorma) på och detta heliga bandnamn visas på alla skärmar. De gälla skriken skulle lika gärna kunna användas som vapen – så ont gör det i öronen när man inte är en dugg beredd, utan sitter med handen i en påse bilar. Min dragning till One Direction är kanske inte lika stark som resten av publikens. Vad gör jag här egentligen?

Men när den första tonen är tagen förstår jag. Det är ju trots allt Liam Payne, Louis Tomlinson, Niall Horan, Harry Styles och Zayn Malik som står där och sjunger att vi borde stanna uppe hela natten. De finns ju bara på väggen hos mina vänner, onåbara. Scenshowen är spektakulär och väl genomarbetad, de utlovade tiderna drar inte över mer än en halvtimme, och killarna bjuder precis så där lagom mycket på sig själva. Jag har alltid haft känslan av att One direction är ett band som fortfarande har fötterna på jorden, ett band som man kan relatera till och själv känna sig uppskattad av. Om de håller sig kvar på den jordnära nivån eller sakta svävar iväg från oss dödliga, det återstår att se. För här grabbarna har allt man som orealistisk tonåring kan önska sig. Sångrösten, charmen, spontaniteten, utseendet, och dialekten – som på ärligt talat är TO DIE FOR. För vore det inte häftigt med en superkraft som ger dig makten att styra all världens tonåringars liv? ”We love Sweden!” Öronbedövande skrik. ”This is the best country we’ve been to!” Lite till öronbedövande skrik. ”Vi älskar svenska köttbullar!” Nu är jag både döv, sur och avundsjuk. Ungefär så såg snacket mellan låtarna ut, plus lite onödiga Twitterfrågor (men uppenbarligen skitnödiga för de mest hängivna fansen som förstår alla internskämt, och vad bandmedlemmarna över huvudtaget säger i mikrofonerna). Men det är ju svårt att bli arg. De här människorna har åkt genom land och rike för att se de här killarna, längtat till just det här ögonblicket. Och när deras gudar äntligen antar scenen, ja då gråter de.

Kriterier:

Tidshållning: 4 av 5 ugglor.

Underhållning: 4 av 5. Det är inte jättekul att lyssna på svar på twitterfrågor, även om det var en kul idé med lite paus-underhållning.

Musik: 5 av 5. När låtarna drog igång kände man en lycka sprida sig i kroppen, det här var riktigt bra! Killarna sjunger dessutom ännu bättre i verkligheten.

Stämning: 5 av 5. Stämningen höll i sig hela konserten. Med en arena fylld till bredden med skrikande tonårstjejer är det svårt att misslyckas.. Men en och annan pappa, lillebror och pojkvän finns på plats – antagligen medtvingade, eller för deras små söta flickors säkerhet.

Arena och arrangemang: 3 av 5. Arrangören Live Nation Sweden skrev några timmar innan konserten att man varken får föra in ”ljusstavar, ballonger, presenter till bandet osv” in i arenan. Här har man spenderat pengar på ljusstavar och ballonger (ett ljus- och ballonghav var planerat sedan lång tid) och så får man av en slump reda på det här, via Facebook. Inte okej! Jag tycker även köerna till allt blev för långa, bättre arrangerat, tack.

Ljud: 4 av 5. Under låtarna var ljudet bra. Friends Arena har fått klagomål på för låg ljudnivå, men jag är nöjd. Dock fylldes arenan av 30 000 tonårstjejers gälla skrik så fort en ny kille fattade mikrofonen, eller låten avslutades, och det var inte lika roligt. Min öronproppar åkte ut och in i öronen säkert tusen gånger.

Betyg: 4,2

I torsdags tillkännagav pojkbandet på en presskonferens att de redan nu jobbar med ett nytt album och drar ut på ännu en turné 2014. Turnén startar den 25 april, i Bogota, Colombia. Frågan är när – och om -  de kommer till Sverige…?

Comments are closed.