Killingboll!

22 april, 2013
Av

En konspirationsteoretiker skulle inte ha några som helst problem med att påstå att skolidrott är konstruerad enbart för att skapa traumatiska upplevelser vi kan se tillbaka på med avsky och vara glada att vi inte går i skolan längre, fast vi egentligen borde sörja det faktum att vi är gamla och grå. Egentligen behöver man inte vara konspirationsteoretiker, det räcker att vara realist.

Jag är helt klart för regelbunden motion – det är vetenskapligt bevisat att det är nyttigt. När det sedan kommer till bollsporter och tävlingar ökar min motvilja. Oddsen att jag får en boll i huvudet är liksom mycket större än att jag fångar den. Dock kan jag acceptera bollsporter. De kan faktiskt vara roliga, om förhållandena är rätt. Med det menar jag att jag ska vara på otroligt bra humör och ha medvind samtidigt som alla motspelare tittar bort. Nej. Skämt åsido så är idrott ett bra och nyttigt ämne, absolut. Jag tycker också att det är trevligt av skolorna att variera skolämnena litegrann, så att man även om man inte är bra på allt, oftare i alla fall är bra på något. Men som sagt, så är det som konstruerat för att skapa traumatiska upplevelser för alla som inte har bollsinne eller åtminstone anlag för löpning. (Jag har såklart inget av det, varför jag istället ägnar min tid åt att skriva intelligenta artiklar och andra mer stillasittande aktiviteter…) Det handlar om misslyckanden, skador, pinsamma situationer och allting till allmän (och med allmän menar jag klassen) beskådan. Det är ju en helt annan sak med till exempelvis matematik. Även om man inte har en mattehjärna, säg att man mycket hellre jagar efter en boll än att räkna ut vad X är, så blir misslyckandena inte så synliga, de blir bara diskret nedskrivna i ett räknehäfte.

Men något som jag inte alls förstår är lekar som går ut på att kasta bollar på varandra. Vem var det som kom på iden? Det är helt ologiskt att en betydande del av ett ämne i skolan ska gå ut på att försöka kasta saker på varandra. Vad är syftet? Det enda jag kan komma på är att man får öva för ökad pricksäkerhet. Man rör sig såklart mycket – man vill ju inte ha en boll i huvudet – och blir varm, men det måste finnas många andra lekar, spel och sporter – sådana som inte går ut på att kasta bollar på varandra – som man rör sig lika mycket under. Och vad gäller pricksäkerheten så är det inte ens sant. Antingen var man pricksäker från början, kastar stenhårt och känner sig duktig och tycker att leken är rolig eller så står man vid kanten av gympasalen och försöker för allt vad man är värd att undvika att de stenhårda skotten träffar en i ansiktet. Gör man det får man ändå knappt röra vid bollen, för det finns andra som är snabbare och varför skulle man passa någon som stor i ett hör och försöker att låta bli att synas?

Ta bara namnen på några av de här lekarna: ”Spökboll” – när man träffas av bollen blir man ett spöke och när alla i laget är spöken förlorar man. Med andra ord går det ut på att försöka se till att överleva så länge som möjligt. ”De fyra ländernas krig” – ”Jaha, vad gjorde ni i skolan då?” ”Jo, fröken sa åt oss att leka krig, vi delades upp i fyra lag och så skulle vi kasta bollar på varandra.” ”Killiboll” – som jag har döpt om till ”Killingboll” och är en lek som går ut på att alla kastar bollar på alla, blir man träffad åker man ut.

Vad jag har förstått så är detta ett allmänt koncept. Vi lekte samma lekar i min förra skola och jag har vad jag kommer ihåg aldrig träffat någon som inte har lekt dem. Nu har jag i och för sig inte frågat varenda kotte jag mött om hen lekt fyra ländernas krig eller spökboll, men i alla fall… Jag undrar om det är en del av idrottslärarutbildningen? En del av kursplanen? Kunskapskrav? Jag kan se matrisen framför mig: För betyg E: Eleven kastar bollar på sina kompisar och träffar i viss mån sitt mål. För betyg C: Eleven kastar gärna bollar på sina kompisar och träffar ofta. För betyg A: Eleven kastar gärna och med lätthet bollar på sina kompisar och träffar sitt mål.

Kanske det står i kursplanen? Kanske har jag missat en väsentlig detalj som helt förändrar situationen och gör att kasta-bollar-på-varandra-lekar är jätteviktiga. Men av någon anledning har jag svårt att tro det och jag frågar mig då: Om man skulle spendera samma antal lektioner i något av våra andra skolämnen – vilket som helst – med något som inte passar i kursplanen över huvud taget, vad skulle hända då? Skulle någon reagera? Det är jag övertygad om att någon (och med någon så menar jag alla) skulle göra.

Idrott är ett väldigt speciellt ämne. Det är mångas favoritämne. Andra avskyr det. Det äger rum under helt andra förhållanden än läsämnena. Man måste ha med sig egna kläder, byta om i samma rum som halva klassen, svettas inför folk och på alla sätt försöka undvika förödmjukelse och skada. Men det är ju också mångas favoritämne, en frist från evigt pluggande, ett tillfälle att röra på sig, kanske är man till och med bra på idrott, då är det ett tillfälle att glänsa. Men för mig är det, och kommer alltid att förbli, svårt och till viss del obegripligt…

Comments are closed.