Mina tankar om döden

25 mars, 2013
Av

Döden. Vad är det första man tänker på när någon nämner döden? Himlen? En förmultnande kropp i en kista i marken? Eller bara att man en dag inte kommer att finnas mer? Jag ska nu berätta mina tankar om döden. Det var några veckor sedan jag började tänka oftare och oftare på döden. Jag hade just läst Jurtjyrkogården av Stephen King (den som jag recenserade). Man skulle kunna säga att boken går ut på att det finns en gammal kyrkogård, där de man gräver ner återuppstår. Sen är det ett gammalt ”andemonster” som då tar kontroll över de återuppståndna så de blir onda, men det hör inte hit. Men innan jag läste den här boken tänkte jag ungefär så som jag sa först. En förmultnande kista i jorden. Men nu när jag har börjat tänka djupare på det här har jag kommit fram till att det inte finns något rakt svar på vad döden är. När man inte lever är man död. Och ingen människa som lever nu, vet vad som händer efter döden. Jag tror att det är därför väldigt många människor är rädda för döden. Eftersom den är okänd. Jag har också tänkt att döden inte är svår. Den gör inte ont. Det är klart att det kan vara smärtsamt att dö. Men när man väl är död är smärtan borta. För eftersom om man fortfarande har känsel lever man. Jag har då också fått frågan: ”Men tänk om man kommer någon annanstans efter döden. Någonstans där det är hemskt. Då är ju döden hemsk.” Mitt svar på det är: om det finns en plats man kommer till efter döden. Ungefär som i bröderna lejonhjärta som kommer till Nangijala. Där man lever ett i en annan värld. Kan det räknas som döden då?

I vissa religioner/kulturer tror man att man föds på nytt. Som något helt annat. Ett djur, ett träd eller en blomma. Vissa tror att man föds igen, utan att komma ihåg något från det tidigare livet. Men kan man verkligen kalla det återfödelse? För hur kan du födas igen om du inte har några minnen. Jag menar, är du verkligen du utan minnen om du vet vem du är? Jag skulle inte säga det. För det som gör mig till mig är mina tankar om allt möjligt. Om jag då inte har dem kvar är jag ju inte jag längre.

Jag skulle inte vilja födas på nytt. Men på samma sätt vill jag inte försvinna. Sluta att finnas. Om jag fick önska vad som skulle hända efter döden, skulle jag vilja att ”min själ” levde kvar på jorden. Men ovanför. Jag skulle vilja flyga omkring ovanför alla och se till att alla jag älskar och bryr mig om har de bra. Att de klarar att leva utan mig. Att de tar stöd från varandra när livet blir svårt och jag vill veta att de har det bra. Jag vill inte helt plötsligt försvinna.

Döden är ett mysterium. Men det är inget farligt. Bara du tar vara på livet och gör det bästa av det. För döden kommer förr eller senare, du behöver inte skynda på den.

Kommentarer:

  1. Erika - 25 mars, 2013 19:17

    Skitbra!

  2. Gun - 26 mars, 2013 12:38

    Känner igen mig mycket i dina tankar om döden. Tänk att något sådant naturligt ändå kan vara så svårt att förstå, att det finns något som vi människor faktiskt inte kan förklara. Vad som händer med oss när vi dör. Väldigt intressant text Inez!