Sydkorea – mer än bara Gangnam Style

16 januari, 2013
Av

Kanske har du hört talas som landet Sydkorea i samband med Gangnam Style och PSY, men vad vet du egentligen om Sydkorea? När en grupp sydkoreanska lärare besökte Södertörns friskola i måndags passade jag och Rebecka på att få en pratstund med dem. Efter att du läst den här artikeln kanske du förstår att Sydkorea är mer än bara Gangnam Style.

Det är spänning och förväntan i luften. En grupp sydkoreanska lärare som varken pratar svenska eller engelska ska tydligen besöka vår fysiklektion, och även de ta del av resistansens påverkan i en elektrisk krets. En bit in på lektionen – inga lärare syns till – kommer äntligen rektor Bosse in och förklarar att lärarna står utanför dörren i väntan på att få komma in. Äntligen får vi glänsa med våra koreanskakunskaper! Det står ”Välkomna!” och ”Hur mår ni?” med blå whiteboard-penna på tavlan, avskrivet från Google Translate. Som tur är ger lärarna ifrån sig leenden när de kommer in i klassrummet och läser krumelurerna som står på tavlan.

Koreansk skrift, överst står "Hej" och under "Tack".

Tydligen kan en av lärarna prata svenska – och får agera tolk åt oss. En kvinna med en söt, liten lila ryggsäck slår sig ner bredvid mig (självklart hade jag placerat en av de inburna stolarna bredvid min plats) och säger glatt ”Hej!”. Imponerande bra uttal, faktiskt. Jag fyrar av ett bländande leende så det drar i kinderna och när alla lärare är på plats kan lektionen fortsätta.

När man får jobba enskilt tar jag och Rebecka chansen att ställa några frågor. Lite blygt – men utan att visa det för mycket – börjar jag med de frågor som har med skolan att göra och med ens släpper nervositeten, de var ju jättesnälla! Även om jag inte förstod ett ord av vad som sagts kunde jag på deras ”aaaaaaa” och ”oooooo” förstå om de höll med eller hade något att tillägga. Det kändes roligt när de mumlat med varandra en stund och tolken ställde frågor till mig om svensk undervisning. Att man kan lära sig så mycket av varandra.

Hela intervjun avslutades med foto och även de ville gärna ha bilder fast på oss. Jag kände mig som en riktig superkändis som satt där och posade med ett gäng snälla sydkoreaner runt omkring mig.

-Har ni varit här förut? Flickan som agerar tolk översätter till koreanska och alla skakar på huvudet.

- Nej det är första gången.

-Jaha, vad var det första ni slogs av när ni kom hit till skolan?

- Att eleverna var glada och trevliga! De vinkade och välkomnade oss.

Vad är de för skillnader – i utbildningsväg – mellan Sverige och Sydkorea? De pratar oförståeligt en lång stund innan flickan svarar.

- Det är stora kulturella skillnader. Även skolbyggnaderna ser annorunda ut, i Sydkorea är skolorna kompaktare med ett enda stort hus istället för utspridda byggnader. Det är mindre klasser här, det brukar det vara mellan trettio och fyrtio elever i varje klass i Sydkorea. Eleverna verkar mer avslappnade här i Sverige *en av kvinnorna imiterar hur hängigt och avslappnat vi sitter på våra stolar under lektionen* , i Sydkorea är det oartigt att tilll exempel ha fötterna på stolen bredvid.

De frågar oss om vi har några speciella regler och eleverna hjälps åt att svara att man till exempel inte får ha mössor på sig, äta godis, eller ha mobiltelefonen framme på lektionstid (men att reglerna inte alltid hålls så bra). De undrar också om vi har bestämda platser i klassrummet och hur skolan ser på och arbetar mot mobbning. Vi svarar att skolan har egna kamratstödjare som röstsas fram och  jobbar mot mobbning, även lärare och skolan i sig. De flesta skolor i Sverige arbetar mot mobbning.

De undrar om vi har mycket plugg, alltså ifall vi måste gå hem och plugga efter varje skoldag. Jag svarar att det inte är särskilt mycket (i jämförelse med till exempel England, Frankrike och Sydkorea) även om stora delar av övriga klassen verkar tycka att det är oerhört mycket.

Har ni sett snö förut?

Ja! Vi har också snö i Sydkorea, det är samma årstider.

-Har ni hört talas om K-pop?, frågar flickan. Alla svarar och börjar sjunga på Gangnam Style, då passar jag på med min fråga.

Är det många människor som endast kopplar Sydkorea med Gangnam style? Om ja, är det jobbigt?

Ja, det är det och det kan vara lite jobbigt.

Är det spänt mellan Nord- och Sydkorea?

Ja, men det är mågna som vill att länderna ska förenas igen. Just nu är det vapenvila.

Precis innan lärarna är påväg att gå vidare klämmer jag in en sista fråga.

Vad för olika språk kan man läsa i Sydkorea?

Under grundskolan läser man endast koreanska och engelska men på gymnasiet kan man välja ett till språk: kinesiska, japanska, franska eller tyska. Olika skolor har olika språk att välja mellan.

Comments are closed.