Spegelsystrar

23 september, 2010
Av

Det finns två människor som jag skulle göra vad som helst för att träffa. Det är inga kändisar eller nått sånt, så ytlig är jag inte. Det är Pappa och Nelly. Dom bor i Australien. Nelly är min tvillingsyster. Jag vet inte om vi är exakt lika men jag tror det. Jag har Nelly som spegelsyster. Varje gång jag ser i i en spegel och ler, ler Nelly tillbaka. Vi kommer alltid att höra ihop även om jag aldrig träffat henne. Jag vet inget om henne. Bara att hon föddes den 30 Juni precis som jag och att hon bor i Australien. Jag har fått brev från henne en gång. Hon skrev att hon skulle vilja träffa mig och att hon mådde bra. Och hon berättade om sin skola och sina vänner och lite om pappa. Sist skrev hon att dom skulle flytta men hon berättade inte vart. Jag har aldrig mer hört ifrån henne.
Jag har skickat brev och paket till henne i hela livet. Men en dag hittade jag allting i en stor låda på vinden. Återsänt eftersom posten inte hittade henne.
Pappa har jag bara sätt på kort och jag har aldrig hört från honom. Mamma har aldrig sagt mer än att hon och pappa skildes precis efter att vi fötts och han hade tagit med sej Nelly till sitt hemland Australien.
Nelly är min bästa vän och med henne kan jag prata om allt. Inte för att hon svarar men jag förstår saker mycket mer när hon ser på mej genom spegelglaset.

Riiiiiiiiiiiiiiing Riiiiiiiiiiing!!!!!!!!!!!!
Om det finns något som jag hatar så är det väckarklockor. Jag lyfter upp min runda klocka och slänger den i väggen för att den ska tystna. Den gör ett nytt märke bland dom många gamla. Mamma springer in i mitt rum hyperstressad och sliter av mej täcket. Jag masar mig långsamt upp ur sängen och ger Nelly en godmorgonick – hon ser lika trött ut som jag – innan jag går ner och äter frukost. Skoldagen går att beskrivas med ett enda ord: Tråkig!
Och med undantag från ovanliga små ljuspunkter då och då skulle man kunna beskriva hela mitt liv så. Men idag hände faktiskt något roligt. Jag släpade med min kompis Vera till bokhandeln och jag hittade en bok jag velat läsa jätte länge och en fin kalender på rea åt mamma på hennes födelsedag. ”I den kan hon planera sitt hyperstressade liv, om hon hinner” tänker jag med ett litet leende. Vera tvingar mig att följa med in på glitter efteråt och jag tappar genast lite gått humör men det räcker att stoppa ner handen i bokhandelspåsen och känna på boken jag kan börja läsa när jag kommer hem för att överleva.
Då ser jag det! Nellys halsband. Halsbandet som jag måste ge till Nelly. Det finns bara ett kvar på kroken. Jag måste ha det. För Nelly måste ha det. Jag går långsamt mot det. Och då ser jag det fruktansvärda! En liten tant i röd kappa tar ner halsbandet från sin krok.
- Nej! Det är mitt! Skriker jag utan att tänka.
- Vad sa du, frågar Vera chockat. Men jag lyssnar inte. Jag springer fram till damen och säger:
- Kan jag få halsbandet… jag menar..ehh.. Nelly måste ha det.
- Vad… undrar tanten. Jag samlar mig. Ler gulligt och säger:
- Snälla rara tant, kan jag få köpa det där halsbandet. Jag bara måste ha det…
- Men jag tog det först, sa tanten oförstående.
- Ja men… hon går mot kassan och jag står kvar som i trans och stirrar när expediten slår in Nellys halsband åt någon annan.
Då kommer en kille in från lagret. Ur en låda tar han tio likadana halsband och hänger det på kroken som den röda damen just tömt.
Hela min månadspeng går åt för att köpa Nellys halsband. Men det är det verkligen värt.

Något som aldrig har hänt förut hände för ett par timmar sen. Mamma blev sjuk! Hon har legat på soffan och kräkts hela eftermiddagen. Jag håller mig på övervåningen för ljudet när någon spyr får mig att spy.
Jag sitter uppe i mitt rum och pratar med Nelly. Det är mysigt. Jag ritar en teckning också som blir riktigt fin.
”Brrrrz” Brrrz” Det är Vera som ringer.
- Sally, du kan aldrig tro vad jag såg på bussen när du hade gått av. En tjej som såg precis ut som du! Och exakt samma frisyr. Till och med en virvel på samma ställe i pannan. Coolt va!?!
- Jaa… ”Jag kan bara inte fatta det. Det måste vara Nelly” Nelly är i Sverige! Nelly är i Sverige och åkte samma buss som jag!
- Är du säker Vera?
- Nej jag skojar bara. Vad tror du, klart jag är säker! Brukar jag skoja eller?
- Nej… Okej, coolt Vera men du jag måste sluta nu var det nått mer?
- Nä, hejdå!
- Hejdå.
Jag satt i flera minuter och bara stirrade på märkena från väckarklockan i väggen. Kan det vara Nelly?
Jag går ner i köket och tar ett glas vatten. Kikar försiktigt in i vardagsrummet. Mamma sover med teven på. Jag går upp igen börjar göra mej i ordning för att sova. Orkar inte tänka eller känna någonting. Nelly, Nelly, Nelly! Sjunger det i mitt huvud. Jag somnar.

Det var bara en dröm! Nelly är kvar i Australien. Jag bestämmer mig för det innan jag går upp.
Det är lördag. Oh ljuva helg. Men jag vet att det inte var en dröm. Min spegelsyster är här i Sverige! Jag bestämmer mig för att gå och leta efter henne. Jag börjar med att ringa Vera:
- Hej Vera!
- Hej!
- Jag undrar: Vet du var min klon gick av?
- Vallmoberg hur så?
- Äh inget… såg du vilket håll hon gick?
- Varför undrar du?
- Kan du inte bara svara?
- Hon gick upp mot berget. Mot höghusen.
- Å tack Vera! Jag berättar sen om allt gick bra, hejdå. Jag lägger snabbt på så hon inte hinner fråga nått mer. Det här vill jag göra själv. Jag äter frukost och tar med mig ett äpple ur fruktskålen för att åka på upptäcktsfärd till Vallmoberg .
I sista sekunden kommer jag ihåg och stoppar Nellys halsband i jackfickan.
Jag sitter på bussen och tittar ut genom fönstret. Jag är nervös. Tänk om jag hittar Nelly och kanske pappa…
Jag kliver av i Vallmoberg och följer gångvägen mot höghusen. Men vart ska jag börja leta? Jag kan ju knappast ringa på varenda dörr och hoppas att hon öppnar. Jag går in på en gård. Där finns en gungställning utan gunga och en dunge brännässlor. Det ser hemskt ut kalt och fattigt. Här kan inte Nelly bo.
Jag går vidare. Men nästa gård ser lika hemsk ut.
”Bzzzt” ”Bzzzt”
Det är mamma.
- Var Sjutton är du unge?!?!
- Med Vera, ljuger jag. I centrum.
- Men ni var ju där igår.
- Ja, men Vera hade inte tillräckligt med pengar för en grej hon ville köpa.
- Jaja säger Mamma trött. Jag mår bättre nu. Jag vill att du är hemma om en timme.
- Hejdå mamma!
Jag sätter tänderna i äpplet.
Då ser jag henne! Hon kommer ut genom en port och pratar ivrigt med en kille i femtonårsåldern. Han lägger armen om henne och dom börjar gå bortåt.
- Nelly! Nelly!
Hon vänder sej om.
Jag står ungefär tio meter ifrån henne. Min spegelsyster har blivit verklighet.
- Herregud Sally! Sally är det du!?
- Nelly. Jag börjar gå mot henne.
- Vad gör du här?
- Jag har bott här i några månader. Vi flyttade från Australien när Pappa förlorade jobbet. Men han har ett nytt jobb här, säger hon och ler, det var bra att vi flyttade hit. Och det var här jag träffade Johannes, säger hon och ler mot killen som antagligen är hennes pojkvän. Så vänder hon sej mot mig:
- Vi var på väg till bussen vi ska köpa varandra varsin present eftersom vi har varit ihop i en hel månad. Om du vill kan du hänga med så kan vi prata. Nu ser jag att hon är sminkad. Och tröjan är tight och urringad. Jag räcker fram halsbandet, hon tittar undrande på det.
- Varsågod, jag tänkte på dej när jag såg det här så då köpte jag det.
Nelly skrattar hest och tar emot det.
- Herregud Sally det är underbart!
Hon blev glad. Hon tyckte om halsbandet som jag hade köpt! Det här är den lyckligaste dagen i mitt liv. Nu kommer mitt liv vara ljust och glatt med endast små fläckar av grå tråkighet då och då. Nelly pratar mycket med lätt brytning och skrattar hest. Hon är inte lik mig till sättet. Hon är inte min spegelsyster. Hon är hundra gånger bättre!

Kommentarer:

  1. Glasögon - 23 september, 2010 20:05

    Bra skriver!<3
    En kvar ;)