Könsroller på hög nivå

14 juli, 2010
Av

För några dagar sedan gick jag in i en leksaksaffär och jag hade knappt hunnit fram till de första hyllorna förrän en mängd barndomsminnen vällde fram. Plötsligt kände jag mig som gamla femåriga Anna som brukade rusa runt bland hyllorna och titta och vända och känna på allting på en gång. Det är märkligt hur sådana minnen finns kvar trots att man inte är medveten om det. Men trots min iver blir jag snart mig själv igen, det är en väldigt bitter insikt som drar ned mina fötter på jorden igen. När jag ser mig omkring inser jag att det går som en linje genom affären som delar den i två delar, en halva för flickor och en halva för pojkar. Flicksidan domineras av rosa och rött, på sin höjd ljusblått och leksakerna som fyller hyllorna är knappt ens leksaker. Istället finns där dockor med onaturligt glänsande hår och kroppar som är allt annat än proportionella. Dessa är det tänkt att små flickor ska sminka och klä i vackra klänningar. Nej tack, säger jag bara.

Förstår inte vuxna vad detta gör med barn? De går och oroar sig över att deras barn är alldeles för fixerade vid utseende i en alltför ung ålder, med samtidigt har det inget emot att deras barn leker med perfekta barbiedockor som aldrig blir tjocka, finniga eller ens i närheten av vad som i detta sammanhang skulle kallas för fult. Det är väl inte konstigt att dessa barn blir präglade att tänka på sitt utseende om man planterar ett sådant ideal redan vid fyra års ålder?

Pojkarnas sida av leksaksaffären har jag inte nämnt än men som ni kanske förstår är majoriteten av leksakerna häftiga krigsleksaker, lasersvärd, bilar och poliströjor. Men sedan finns det också en liten andel leksaker på denna sida som är de som borde fylla hela affären. Nämligen roliga och kreativa leksaker som låter barn utvecklas på sin egen nivå. Jag talar om byggklossar, pussel, pennor och färger och saker som barnen själva kan konstruera och tillverka med egen fantasi. Det är den här typen av leksaker som är roliga för alla barn att leka med och som dessutom inte bidrar med några ideal. Problemet är att dessa saker helt konkurreras ut av kommersiella och könsuppdelade leksaker.

När jag beskriver min uppfattning av problemet låter det som om flickorna är de enda som drabbas negativt, men så är det förstås inte. På ett sätt är det nog pojkar som är mest begränsade, för dem är valfriheten inte lika stor. Tänk dig att du har två kusiner, Sara och Johan kallar vi dem. De är tvillingar och fyller idag fyra år och du är med på deras födelsedagskalas och tittar på när de öppnar presenter. Sara öppnar ett paket som visar sig innehålla en tuff leksakspistol. Samtidigt river Johan pappret av en låda med en gullig docka i. Hur blir reaktionerna? Jo, åt Sara nickar man – om än förbryllad – förstående. Pojkflickor har man ju hört talas om. Johan då? Stackars pojke, det måste ha blivit något fel, tänker alla, inte kan väl en fyraårig pojke vilja leka med dockor!

Här kommer också motargumenten strömmande. Min önskan är att alla leksaker ska vara könsneutrala så att barn slipper bli präglade vid så tidig ålder, men ovanstående berättelse visar att det inte bara handlar om att de vuxna bestämmer sina barns leksaker utan att barnen faktiskt själva föredrar att leka med de leksaker som det är förutbestämt att de ska leka med. Det är – tyvärr – sant att det finns otroligt få pojkar som leker med dockor utan att skämmas. Bör man alltså dra slutsatsen att barn helt enkelt håller med samhället och väljer sina leksaker utefter sitt kön utan yttre påverkan? Nej, jag tror inte det. Om man påstår att det är sant så påstår man samtidigt att barn föds med sina intressen inprogrammerade från början. Pojkar med pojkintressen och flickor med flickintressen. Men är det verkligen möjligt att ett spädbarn kan vara medvetet om sitt kön redan direkt efter födseln?

Jag tror att den avgörande skillnaden är omgivningen. Så fort barnet är tillräckligt gammalt för att kunna förstå och kommunicera så kan det också påverkas av alla intryck det möter dagligen. Om man skulle låta en pojke bo i ett gulligt prinsessrum med dockor som enda leksaker så skulle han inte ifrågasätta det, det är ju den enda verklighet han ställs inför.

Det stora problemet som förr eller senare dyker upp är när denna pojke börjar träffa andra pojkar som troligtvis inte vuxit upp på samma sätt. Nu har han plötsligt andra att jämföra sig med och skillnaden blir slående. Vill man ha förändring måste antingen alla förändras, eller ingen alls. Människan är ett flockdjur, så är det bara.

Jag tycker att föräldrar ska låta sitt barn leka med könsneutrala leksaker i så stor utsträckning som möjligt. Det finns mängder av dessa om man bara gräver i det. Färger, pennor, kritor, bollar och sällskapsspel är bara några få exempel. Tids nog mognar barnet och kan göra sitt eget val. Kanske följer han eller hon könsrollernas mall, kanske inte. Det spelar faktiskt ingen större roll, huvudsaken är att valet är det egna.

Kommentarer:

  1. Jacob - 26 oktober, 2010 14:11

    Jag går inte i skolan men ska kanske börja så jag brukar läsa Björnkullabladet. jag håller med!!!!!!!! mina två lille bröder har brio järnväg (en tåg bana i trä som man kan byga hur man vill) som dom tyker om. om dom behöver mer räls så brukar dom gå till lekia i globen. när jag var liten så var avdelningen med pennor och byg klossar två femte delar av butiken men nu har den blivitt till ett hörn och resten av butiken är bara fyld med laser svärd, pistoler och rosa barbies.

  2. Cecilia wewel - 16 november, 2010 19:18

    Du har rätt. Men också väldigt fel. Enligt dej ska vi ta bort. Barbiedockor och och poliströjor. Ta bort rosa och blå. Vi ska g dom små barnen neutrala leksaker som byggklossar och färgpennor. Och visst. Jag föredrar färjpennor och byggklossar framför pinnsmala dockor och leksakssvärd men att ta bort det är fel. Enligt dej måste allt ha en neutral färg och det är fel. Man ska inte lära en tjej att älska rosa eller en kille att älska blått.Man ska inte säga till en pojke att älska rosa eller en flicka att älska blått heller. Ge barnen en blandning av rosa och blått gult och grönt lila och svart. Ge dom dockor, nallar färgkritor och bilar. Barnen får sen välja själva vad dom vill ha.
    Men taför allt i världen inte bort de nu oneutrala leksakerna.

  3. Anna - 17 november, 2010 09:04

    Bra sagt Cecilia!
    Jag håller verkligen med dig om det du säger och det är precis det jag har försökt uttrycka i debattartikeln. Dock kanske jag formulerade mig lite luddigt; självklart ska man inte byta ut grupperna så att det slår över åt andra hållet, det blir ju inte bättre om smink- och dockkulturen flyttas över åt killarna för det gör ju inte att den försvinner. Det jag tycker är fel är alla dessa kommersialiserade leksaker med märken som Hannah Montana, High School Musical och Star Wars. Eftersom alla dessa är baserade på tv-program och filmer som uppenbart vänder sig till en speciell köns- och åldersgrupp så blir leksakerna bara som ett stärkande koncept som helt och hållet drar in dagens barn i fel utveckling. Självklart ska alla barn få leka med det de vill, och det är jag också noga med att understryka i min text när jag skriver att ”huvudsaken är att valet är det egna”. Men om man vägrar bryta leksakstrenden som just nu pågår så kommer detta att påverka vårt samhälle mycket mer än vi tror idag.