Fördomar

15 juni, 2010
Av

Fram till i förrgår kände jag mig fullständigt fördomsfri. Innan dess trodde jag att jag var totalt rentvättat från allt vad förutfattade meningar innebar. Jag kände mig som ett sådant där nästan perfekt utställningsexemplar som kunde finna rätten i att sucka åt fördomsfulla personer på bussen och tänka ”Sådär ska jag aldrig bli”. Men i förrgår fick jag motsatsen bevisad och jag fick sanningen svart på vitt kastad rakt upp i ansiktet på mig. En ganska välbehövlig chock.

Vi stod på McDonalds och skulle ta en snabb middag för att sedan åka vidare de sjuhundratjugoåtta milen vi hade kvar till landet. I en annan krönika ska jag berätta om åksjuka men det hör inte riktigt hit just nu. Hur som helst så skulle vi beställa mat och jag lade direkt märke till hur otroligt gäll röst tjejen i kassan hade, och dessutom pratade hon väldigt sammanbitet och ansträngt. Genast började jag fundera på hur det skulle vara att umgås med henne privat och en mängd negativa egenskaper radade upp sig i mitt huvud. Hon var förmodligen ganska otrevlig, umgicks säkert i stora gäng där ingen riktigt vågade vara sig själv, rökte gjorde hon nog också. Sedan gick det som en stöt genom huvudet på mig, vad i hela friden sysslade jag med? Jag målade upp en färdig negativ bild av en person jag inte visste ett skvatt om, och jag som kallar mig själv fördomsfri!

Jag har grubblat mycket på varför jag gjorde som jag gjorde utan att vara direkt medveten om det. Jag kom fram till att många fler än man tror har fördomar om vilka sorters personer som helst, istället för om omtalat fördomsutsatta grupper, såsom homosexuella, svarta, religiösa med mera. Att ha fördomar om dessa är numera så extremt tabubelagt att det är lättare att bilda sig oskyldiga små uppfattningar av enstaka personer som är relativt lika en själv, därför gör folk det utan att tänka efter. Om du blev tvungen att ilsket uttrycka dina åsikter högt någonstans men samtidigt ville undvika att bli kritiserad, skulle du då välja att prata om homosexuella eller om Britt-Marie på Ica?

Egentligen tror jag inte att någon kan bli helt utan fördomar, det är lika naturligt inpräntat i huvudet som vilka andra instinkter som helst. Det är ju klart att när någon står framför fötterna på en så är man ganska angelägen att avgöra vilken typ av person detta är, det är ju mer eller mindre en försvarsinstinkt! Problemet är bara att hjärnan ofta tar övertaget och ställer till det ibland.

Nu ska jag utsätta dig för ett litet test: Salta jordgubbar. Usch! tänker du förmodligen. Så fort går det att bilda sig en uppfattning om något du inte vet speciellt mycket om (även om det är ganska uppenbart att salta jordgubbar inte är gott i det här fallet) En gång till då: Sova på spikar. Aj! blir nog den första tanken då, en ganska naturlig reaktion, men det är fortfarande en fördom fram tills att du har provat det och verkligen kan säga med sanning hur det känns.

Lika lätt som det går att bilda sig uppfattningar om äckliga efterrätter och obekväma sovställningar så går det att fundera ut hurdan en vanlig McDonalds-tjej kan vara på fritiden. Ovissheten är det värsta, brukar det ju heta, och jag tror att det är så i fler fall än man någonsin kan föreställa sig. När man inte vet så gissar man, ofta alldeles undermedvetet. Fördomar är inget man borde skämmas för så länge man är medveten om dem och kan hantera dem. Om du inte behandlar personer olika beroende på vad du tycker om dem så finns det ingen anledning att dölja något som är så naturligt. För även om de salta jordgubbarna inte blir speciellt förolämpade av att du slänger dom i soptunnan utan att smaka så är det lättare än man tror att omedvetet ändra röstläge när man står i kassan bara för att man har fördomar om Britt-Marie på Ica.

Vem skriver egentligen dessa skyltar? Är det inte så att alla har tysta små fördomar om dessa personer bara för att det känns oskyldigt och okej? Man är ju den enda som tycker så. Eller är man verkligen det?

Etiketter:

Kommentarer:

  1. Gun Lindqvist - 22 juni, 2010 13:40

    Otroligt bra tänkvärt inlägg.

  2. Bogdan Tylmad - 28 juni, 2010 11:38

    Jag tycker som Gun. Är det du som ritade bilden?

  3. Anna - 9 juli, 2010 09:19

    Japp, det är jag som har ritat. Nu kan alla beundra min (host) konstnärstalang.