Att lägga livspussel

30 april, 2010
Av

I dagens samhälle finns det – tyvärr – många barn som lever med skilda föräldrar. Jag har själv bott varannan vecka hos mina föräldrar sen jag var ungefär fem år fram till förra året. När folk frågar om det är jobbigt brukar jag säga att man vänjer sig, att det funkar bra. Och det är ju sant, vänja sig kan man ju göra. Men det finns något som alltid skaver, något som aldrig riktigt försvinner.

Det finns många olika lösningar. Vissa bor, som jag gjorde förut, varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa och vissa bor hela tiden hos den ena, men det är absolut inte alla. Många brukar när de blivit lite äldre välja att bo mer hos den ena föräldern. Små barn kan inte vara ifrån någon av sina föräldrar speciellt länge, så där väljer man ofta lösningar som varannan vecka då barnet träffar sina båda föräldrar ganska ofta.

Förra våren flyttade min pappa till Sparreholm, ett litet samhälle som ligger ungefär en timme med bil från Stockholm, nära Flen. Min mamma flyttade bara några månader senare till Mälarhöjden från området där jag vuxit upp. I och med detta har mitt liv förändrats en del den senaste perioden.

Numera bor jag nästan hela tiden med min mamma och bara varannan helg hos min pappa. Det tär i perioder på både min ork och mitt humör. Men jag kan inte heller önska att mina föräldrar inte separerat. Det skulle vara som att önska bort en stor del av min familj och mitt liv, och en stor del av min personlighet. Jag skulle inte vara samma person idag utan allt som hänt i mitt liv. Och jag skulle inte vara samma person utan alla underbara människor som jag tagit till mitt hjärta efter skilsmässan, och som jag antagligen aldrig skulle ha träffat om det inte hade skett.

Jag lägger livspussel varje vecka. Men jag är ändå nöjd. Jag har en stor familj. Många att älska.

Life is about changes. Sometimes it’s painful. Sometimes it’s beautiful. Most of the time, it’s both.

Kommentarer:

  1. Linde - 16 maj, 2010 19:49

    Du skriver så fint. Bra för alla oss vuxna som ibland glömmer at även barn lägger livspussel.

    Linde